Fick fettopanik i kväll
Jag skulle ju ha sprungit, men kände faktiskt inte för det.... Jag trodde verkligen att jag och mitt inre var i balans med det beslutet.
Det var vi tydligen inte...
Satte mig på cykeln och brände av i 190 mot Lomma, tryckte ner Alva i barnsitsen för att få lite extra träning.
Fram och tillbaks, 2,3 mil i helt klart alldeles för trånga jeans....har numera ett imponerande skavsår i ljumsken.
Det är snart bara 1 månad kvar till loppet och jag är i sjukt dålig form.....
Hjälp.....
PS: Minns ni den där intervjun jag var på? De har hört av sig och vill träffa mig.....shit...jobbigt...nervöst...dessutom på engelska....
10 kommentarer:
Kommer kännas skön i rumpan imorgon. Eller inte.
Goos luck med the intervju!
Good skulle det vara...
Du är min idol.
Kram!
Rumpan kommer säkert ömma imorgon.
Vad skoj med jobbet.
Kram
Yee!! You go girl!
(om du förstod det där kommer du fixa english galant ju)
Men vad roligt1 Ja inte ontet i ljumsken utan det där med intervjun =)
Så kul med en intervju till! Det fixar du perfekt! Håller tummarna. //Helen
Har du slutat med löpbandet?
Vad spännande, jag menar intervjun inte skavsåret alltså.....
Kärlek....
Ajajaj, det låter inte så skönt det där:) Men du fick lite träning och det var ju bra, på en månad hinner du komma iform! Jag tror på dig! :)
Lycka till med intervjun.
Skicka en kommentar