Ibland hette han José och ibland Dragan
Det var sällan någon som dansade
Men ibland hände det att pensionärerna ställde sina rullatorer vid sidan och tog några stapplande ömma steg tillsammans.
Det tyckte jag var fint.
Men för det mesta var alltså dansgolvet tomt.
Jag tyckte lite synd om José & Dragan
Men lite roligt ändå....specilellt när Dragan på totalt obegriplig engelska sjöng "Lady in red" så högt och kraftfullt att skjortknapparna flög
I proudly present:
4 kommentarer:
Lite synd om dem... De kanske skulle testa något annat? ;)
Va fasen! Dom har jobb. Då ska man väl inte klaga! Eller? ;-)
Skratt, jag trodde först du talade om en och samma man och då jag såg affischerna tänkte jag;
-Faan, vilken bra plastkirurg han måste ha och dessutom en som gör snabba ändringar, hahaha.
Kram
Undrar om de trivs...tycker också att det känns lite sorgligt! Du kunde väl dansat lite? ;)
Skicka en kommentar