Summa sidvisningar

onsdag 23 februari 2011

En skubbunges bekännelser!

       Vaknar
       Prov idag och jag har inte pluggat
       Som vanligt
-          Hejdå mamma, nu går jag

Mamman som har sovmorgon ligger kvar i sin säng och ropar ett ”hej då”, tillbaks.
Jag smäller igen dörren och står tyst kvar i hallen. Sakta, sakta backar jag tillbaks till mitt rum.
Fullt påklädd. Nu gäller det bara att vänta ut tiden. Att ligga blixtstilla under sängen tills att morsan har gått till jobbet. Sen kan jag komma fram och ha en underbar ledig skubbdag hemma, härligt!

Ålar in under 90 sängen. Trångt, dammigt och varmt. Ligger och lyssnar på radion som är på i mammas rum.
Tiden går
Min rygg är svettig, dunjacka, mössa och skor.
Det rinner en svettdroppe sakta nerför pannan.

Har legat där en timma nu
Fan, ska hon inte gå snart???
Helvete vilken tid hon tar på sig.
Kliar på ryggen, nått så jävulskt. Kommer inte åt, skit också..
Kissig är jag dessutom

Plötsligt hör jag steg
Mammas steg följt av hundens.
Var är dom på väg?
In till mitt rum??
Varför?

Mamma pratar med hunden.
-    Var kan hon ha lagt tidningen, säger hon högt för sig själv.
      Ser hennes nakna fötter som klafsar omkring i mitt rum.
       Hon lyfter på mina saker. På MINA saker. Fan gå UT ur mitt rum, sluta snoka.
       Helt plötsligt dyker det upp en nos. Den dumma hunden har lagt sig precis nedanför min säng och ligger och glor på mig nu.
      Jag blänger.
      Försöker HOTA med blicken.
      Stick för fan!!!
      Hunden är glad
      Jätteglad

   












Mamma ställer sig frågan högt för sig själv en sista gång, ”var är dagens tidning”?
Hon böjer sig ner
Jag ser nu hennes rosa morgonrock
Sen lägger hon sig ner och tittar in under sängen.
På mig som ligger där och med fånig tom blick glor tillbaks
Högröd i ansiktet
Blöt av svett
Påkommen
Bortgjord
-          Men Anne, VAD GÖR DU????? Nä, nu är jag BESVIKEN. Kom GENAST fram under sängen och GÅ till skolan, skriker hon!!!
      Jag ålar fram. Skäms. Tyst och fårordig lommar jag iväg till skolan.
      Kommer dit. "Gud vad du är sen", tjattrar klasskompisen.
 -   Försov mig, svarade jag
           
           Minns det som igår...




9 kommentarer:

Anette PB sa...

Underbart!!!

Caja: sa...

Tack för dagens *ASG*

;-D/caja

Nina sa...

gaaahh... fick nästan ångest... lite klaustrofobiskt känsla + den där otroliga skammen... vilket hittepå du va som barn! =D Så vågade jag aldrig göra, kanske därför jag fick "jobbig-känsla-i-magen" medan övriga kommentarer tyckte det va superkul!? Men du skriver härligt! Hoppas hälsokontrollen gick bra!

namlooker sa...

Haha! Den var kul.
Var det hemma på Jägaregatan??

/Thomas

Vicky World sa...

Fy faaan, jag dööör så roligt!
Du ÄGER, bruden...
Puss

Masse sa...

Vilken affärsidé! Jag ska träna Skubbhundar. Staten kommer göra mig rik och jag kommer att vara föräldrarnas bästa vän. Visserligen kommer jag ha ett pris på mitt huvud, men det löser mina livvakter.

Anne sa...

Alltså...detta var inte på Jägaregatan
Detta var på ErikDahlbergsgatan, dit flytade vi när jag gick i 6:an....
Det var där jag låg och tryckte under sängen
:-)

Åsa B sa...

Underbart, underbart, underbart! Känner genast att ångesten över de gångerna jag skubbade från din mammas lektioner bleknar lite... hon hade ju själv en tvättäkta SKUBBUNGE! hahahahahahahahaha..........

Anonym sa...

Totalt underbart, men synd att du blev påkommen. Om föräldrarna var hemma och jag skulle skubba var det enklare, man sa hej då och gick ut, ner på baksidan på huset in genom grovingången och så tassade tyst in och gömde sig i bastun tills man hörde bilarna.
Jag blev aldrig påkommen.

Alex