Hybris

I dag har jag gjort något.
Något som jag inte vet om jag ska skämmas för eller inte.
Ungefär som när jag i vuxen ålder skrev ett beundrarbrev till E-Type. Kändes bra precis när jag gjorde det, men något tveksamt efteråt.

Har idag skrivit till några tidningar och försökt övertala dom att låta mig få bli en krönikör.
Fråga mig inte varför.
Jag satt på lunchen och fick ett infall.
Bröt mot jantelagen och skrev ett gäng mail.

Vet inte om jag kan säga att gensvaret blev enormt.

Men en tidning hörde av sig, så nu ska jag skriva en text med 3000 tecken. Utan fyrdubbla frågetecken, utan VERSALER, utan dubbla utropstecken så kanske de  kunde tänka sig att läsa det jag skrivit.
Observera, att OM jag gjorde det så kunde de tänka sig att läsa det, INGET annat.
Tror att det var menat som en pik.
Jag skriver ju lite så.
Lite hipp som happ.
Bryr mig inte så mkt om det grammatiska korrekta. Skriver liksom mest från hjärtat. Nu ska jag skriva 3000 tecken om något lokalt förankrat. Fick välja mellan en plats eller upplevelse. Jag har valt att skriva om en plats i Lund.
Fyllecellen.
Nääää
:)
Där har jag faktiskt inte varit och jag kan bara skriva om sådant jag själv upplevt. Så det blir ngt helt annat.

Kom att tänka på:
Ni har aldrig pikat min svenska, mina stavfel, mina fyrdubbla frågetecken och återkommande särskrivningar.
Ni har aldrig kritiserat.
Bara kommit med glada tillrop och uppmuntran.
Tack för det

Sånt känns faktiskt lite fint

Ungefär som att vara gift och under en graviditet äta sig upp till 104 kilo, och aldrig få detta påtalat av den man lever med.

Tack