Hans besatthet gör att dom, titt som tätt under säsong, dyker upp i vårt kylskåp.
Jag vet inte riktigt om jag tycker om semlor. Jag gillar ju inte mandelmassa. Inte så förtjust i vispad grädde heller för den delen. Jag är helt enkelt inte så förtjust i bakelser överhuvudtaget.
Nyss åt jag en semla tillsammans med A.
Han hade räknat fel och köpt hem 8 st.
Vi satt tillsammans och tuggade. Ingen av oss sa så mkt. Det var helt enkelt en stund av djup samförstånd.
Det var då jag kände det.
Kände lyckan som fullkomligt sprutade ur honom, han sken som en sol av ren och äkta glädje.
Han vände sig mot mig, la sin hand på min och sa mellan 2 tuggor "åhhhh, det HÄR var en riktigt bra semla, älskling, riktigt bra".
I samma stund fattade jag ett snabbt beslut.
Att här och nu var en vit liten lögn på sin plats.
Jag ville inte förstöra vår stund.
Jag vände mig mot honom, log och svarade "jaaaa, det har du verkligen rätt i, supergod!!"
1 kommentar:
Där var jag mer lik Big A än dig min vän.
Gillar också semlor. :-)
Men jag tror han känner dig så väl att han förstod att det var en vit lögn.
Skicka en kommentar