Jag vet att det är fånigt att liksom ladda så för en löprunda.
Men jag är ju sån. Allt eller inget.
Jag kommer bli så förbannad om psyket lägger av före kroppen.
I går började psyket göra sig påmind efter 300 meter. Hörde hur det viskade:
- Lägg av nu....du känner ju hur det tar emot. Inge kul, inge kuuuul alls. Skit i det. Åk hem nu och ät din falukorv.
Under de resterande 651 meterna av min löprunda skrek jag i panik till mig själv:
- Nu lägger du inte av din jävel. Hör du det?? Lägg för fan inte av. För då... Skämmes ta mig fan.
Det funkade.
Jag la inte av.
Sprang 951 meter, UTAN att stanna. Ha, va sa du nu då psykjävel?! TRIUMF!!!
Det var okej att skrika i Botaniska trädgården, för det regnade och var inte en käft där mer än jag och mitt skrikande psyke.
I dag kan jag inte skrika på samma sätt. Mkt folk. Det är även jobbigt. Tar på krafterna. Krafter som jag måste spara för att orka.
Fiii faaaan vad nervöst
Hörs!
2 kommentarer:
Tur att du biter av tånaglarna så du får plats i skorna :-) Ja, jag vet att du har slutat!!!
Nu se du skall du tänka på mig när du springer. Tänk på att du fan skall vis den där jävla tanten från Göteborg att du orkar springa lite längre. Deal?
Skrik-springa brukar vanligtvis bero på fara-för-livet...
Om inte skrik-springa-n är orsaken till alltihopa. Då rekommenderas att snarast göra besök i smörjgropen.
Usch nu får jag tvåla munnen igen:(
Hoppas du vinner över psycho idag.
Kram
Skicka en kommentar