Jodåsåatte.....

Sprang idag
Sprang först 2 kilometer UTAN att stanna.
Sen fick vi stanna för Fanny, vår student som bor i källaren, hon hade fått lämna vår Fritzl-källare för en dag och hängde med till Skylle, fick ont i hälsenan. Så då gick hon och jag 2 kilometer. Och sprang den sista.

Summa:
Sprang 3 kilometer av 5
Det är fan godkännt, eller hur?

Ipoden funkade inte, så jag sprang utan musik. Det var helt tyst. Jag skrek inget alls. Det enda som lät var den tunga andningen från en otränad 41 årig kvinna.
Men jag är liksom lite stolt.
Tycker ni att jag är pinsam som glädjer mig åt 3 kilometer spridd löpning?
I så fall bjuder jag på det. Jag sprang idag. Rumpan hoppade så mkt att det kändes som om den skulle släppa från sitt fäste och lägga sig ner i knävecken. Fast det var en härlig känsla.

Jag är grymt tacksam att jag faktiskt kan springa, det går inte fort, inte så långt, men jag kan. Har lärt känna en massa fina människor i bloggvärlden och för många av dom är det inte så lätt att snöra på sig skorna och kuta iväg.
Nä man ska fan vara tacksam, precis som fina Madde säger!

När jag kom hem fick jag någon sorts amöba i magen
Har bajsat som en turist i Indien. Med andra ord HELA TIDEN sen jag kom hem från löpturen.
Fick pausa på Coop mellan blomkålen och tomaterna, tog ett stadigt grepp om närmsta grönsak och profylaxandades bort den värsta "nuskiterjagpåmigattacken".

Nu ska jag lägga mig i soffan men min sprillans nya löpartidning som jag köpte idag.
Jaaaaa, jag vet, låt mig hålla på, om 1 månad är det kanske stavgång som är min grej...vem vet?

Ha en fin kväll snyggon!