Nära dödenupplevelse

Sprang 3 kilometer med min chef i Skrylle igår
3 tunga kilometer
Faktiskt de tyngsta jag har sprungit
Rösten i huvudet var tillbaks. Den sa åt mig att sluta springa
Att stanna upp
Att ställa mig vid kanten och spy
Men jag lyssnade inte
Med en gammal Septemberlåt på repeat bet jag ihop och sprang 3 kilometer på exakt 20 minuter

Man kan INTE ge upp när man har chefen framför sig i spåret
Man kan inte ge upp om man vill ha bra referenser dagen man slutar
Jag måste ju jobba upp den biten nu, fortfarande inte säker på referensgrejen sen jag körde analblekningsskämtet...
Så med skämtet färskt i minnet bet jag ihop
Ignorerade mitt för korta linne som envisades med att krypa upp en bit ovanför naveln och fick degmagen att fullständigt explodera ut och skava mot insidan av jackans dragkedja
Ignorerade min sportBH, köpt före kriget som på ngt sjukt sätt trycker ut och separerar tuttarna i ett V.
Ett trubbigt V

Kvar att göra till LundaLoppet den 7:e maj

1. Köpa löparbrallor (men måste vänta några kilon till, vill INTE exponera mina falukorvsben riktigt än)
2. Köpa sportBH (förklaring onödig)
3. Ladda upp Ipoden med mer än bara 1 Septemberlåt
4. Lära mig att springa 3 kilometer utan att uppleva näradödenobehag...i stil med att själen lämnar kroppen
5. Lära mig att slappna av i käken när jag springer (min chef sa att det såg ut som jag hade ont när jag sprang, alternativt satt och sket). Detta är synnerligen viktigt då loppet går genom stan och någon kan råka se mig! Ryyyyys!!!

OK
Som sagt
LundaLoppet den 7 maj
And I have a loooong way to go!!!

Sprang i kväll också
Fast då utan sällskap
Bad Big A ta ett kort
Tyckte det blev rätt så bra